Djurvälfärd
Vårt arbetssätt
Under de senaste åren har vi jobbat väldigt mycket med djurvälfärd och vi är stolta över våra rutiner som vi gärna diskuterar med dig som jobbar i liknande verksamhet.
Vi har samarbetat med etologer, beteendevetare och djurtränare för att utveckla vårt arbete, och särskilt mycket stöttning har vi fått av beteendevetaren Eva Bertilsson och djurtränaren Anna Hjelmroth.
Tillrättaläggning av miljö och rutiner
Ett problem vi har och som vi även upplevt i andra verksamheter är att djuren kan få en väldig förväntan på människor. Särskilt om besökare regelbundet matar djuren, eller om mat- och träningsrutinerna inte är förutsägbara. Vårt mål är att ha djur som kan slappna av och göra sin egen grej och som inte reagerar överdrivet på människors närvaro eller står och hänger vid staketen. För att uppnå det är det flera komponenter som ska fungera:
Miljöberikning. Skapa en miljö som bjuder in till naturliga beteenden, och där det finns många valmöjligheter (olika underlag, temperaturer, blött/torrt, utkiksplatser och gömställen). Genom att se till att det dyker upp nya grejer i hagarna utan att djuren kopplar det till oss så kan vi förstärka beteenden som att gå runt och undersöka på egen hand. Miljöberikning behöver inte vara mat-relaterat (men det kan det vara!) utan det kan vara nya föremål som dyker upp: En boll att undersöka, borstar att klia sig på, ovanliga dofter tex.
Födosök. Genom olika utfodringssätt kan vi förlänga ättiden. För många av djuren hjälper det att tillgodose deras behov av födosök och därigenom blir de inte lika benägna att hänga vid staketet. Det har inte med mängden mat att göra utan med ättiden. För vissa av djuren har vi bytt ut högenergi-foder till foder av lägre kvalitet eller använt oss av hönät eller aktiveringspussel för att förlänga ättiderna.
Förutsägbarhet skötare. För att inte djuren ska hålla koll på oss skötare eller människor i allmänhet försöker vi hålla oss till förutsägbara rutiner och ge signaler som talar om för djuren när det kommer hända något kul. Till exempel skakar vi med nycklar när vi är på väg att gå in i ett hägn. Det gör det lättare för djuren att ignorera oss så länge vi inte skakar de magiska nycklarna.
Förutsägbarhet besökare. Kanske det svåraste! Vi har (som de flesta andra) regler om att man inte ska mata djuren. Det blir en stor källa till frustration när vissa besökare matar och vissa inte, det kan lätt leda till nyp i händer eller bråk djuren emellan. När vi har situationer där besökare får mata sker det efter en rutin som djuren känner igen.
Det här är saker vi jobbar med kontinuerligt, och såklart är det svårare under vissa perioder. T.ex. spelar tillgång till bete och väderlek ganska stor roll för djurens benägenhet att tjata på personalen ;) Men det är saker vi försöker ha i bakhuvudet hela tiden.
Berikande möten
Våra djurträffar ser nog ganska ostrukturerade ut för ett otränat öga men det är mycket som pågår bakom kulisserna...
I alla möten med djuren vill vi ha besökare som sitter stilla, och djur som frivilligt kan komma fram eller gå undan beroende på vad de känner för. Det är dock enklare sagt än gjort. Det är en balansgång att göra besökarna tillräckligt intressanta för djuren så att de kommer fram, utan att göra dem så intressanta att de blir en resurs som djuren bråkar om, eller att djuren blir för närgångna då vissa besökare är rädda.
Vi tror och hoppas att den här sortens möten ger besökarna en bättre och mer nyanserad bild av djuren än om vi till exempel erbjuder ponnyridning där hästen är som en karusell man får åka runt på.
Exempel: Gristräff
Vid våra gristräffar har vi en yta som grisarna är på, med ett lågt staket som besökare kan kliva över. Vi brukar ställa ut halmbalar så att det blir tydligt för barnen vart de ska vara, och kan eller vill man inte sitta på balen så får man stå utanför staketet. Det gör att den som är osäker kan värma upp med att stå utanför och ändå komma väldigt nära grisarna.
Djurvårdaren har en bytta med mat till grisarna, och genom att dela ut mat till besökare som sitter snällt på sin bal så förstärks barnens beteende att sitta still. Barnens fokus hamnar lätt på maten, istället för på grisarna vilket hjälper grisarna att slappna av. Det är även tydligt att det är ett begränsat antal besökare som kan vara inne samtidigt.
Det är viktigt att besökarna inte matar direkt från handen, utan kastar maten på golvet. Det gör att grisarnas fokus inte blir på barnens händer utan på att vandra runt och leta mat - en lugn och sansad sysselsättning. Djurvårdaren kan genom att kasta mat en bit bort styra bort grisarna eller ge grisarna möjlighet att äta längre från besökarna så de inte stannar i en situation som är potentiellt obehaglig bara för att få maten. Barnen kan också styra grisarna - är du riktigt modig lägger du en matbit mellan dina fötter och väntar på att en gris kommer fram och bökar på dina skor. Vill du inte att grisarna ska komma nära så kastar du mat ifrån dig.
Liknande rutiner finns för möten med övriga djur också! När det gäller getter och kor så använder vi oss av Protected Contact för att inte riskera att någon besökare blir knuffad eller klättrad på.
Träning och hantering
Alla våra djur har någon erfarenhet av belöningsbaserad träning.
Träningen är en form av aktivering, men framför allt ett verktyg för att skapa en god relation och bra förutsättningar för att kunna hantera djuren och göra de där sakerna som kan upplevas som obehagliga. Träningen kan också användas för att stärka djurens självförtroende, justera specifika beteenden och ändra ett djurs känsla inför något den tidigare upplevt som obehagligt.
Vi har jobbat mycket med Frivillig Hanteringsträning. Detta har vi fått jättemycket hjälp med, och vi har haft kurser på ämnet förlagda på Ladan. Idén i teorin är ungefär: Skapa situationer där djuret har kontroll och kan starta och stoppa en procedur, men där det lönar sig för djuret att låta proceduren fortgå. Det kan dock se väldigt olika ut beroende på individen och på vilken procedur som är "värd" att lägga tid på att träna. Ofta, om djuret inte har några tidigare trauman kring en situation, så kan en tillräcklig åtgärd vara att djuret får något att sysselsätta sig med under tiden, och att djuret inte fixeras. Det kan räcka för att individen ska känna sig avslappnad.
Vissa procedurer, som klippning av får, är så förstärkande i sig att när fåren upptäcker att de inte kommer bli fasthållna så står de gärna stilla och låter sig klippas eftersom det är skönt. Här är "obehaget" inte själva klippningen utan att tidigare erfarenheter av att bli fasthållen och klippt har förgiftat klippningen. Nu när vi har vissa djur som aldrig blivit fasthållna i sitt liv upplever vi att de är mycket mer positivt inställda till alla former av nya upplevelser.
Vissa procedurer kan man såklart inte förbereda djuren på. De kan skada sig och behöva vård när de är i ett läge där de har ont och helst inte vill bli pillade på. Men då försöker vi ändå jobba på det minst invasiva och mest effektiva sättet vi kan komma på. Är djuret van att få sprutor så kan man söva det innan ingreppet, är djuret van vid att stå still vid en matstation så kan man använda det. Är djuret van vid att sitta i famnen och det brukar vara en trevlig grej så kommer en enskild jobbig upplevelse inte kopplas till själva famnsittandet. Därför försöker vi träna på de här grundfärdigheterna och bygga upp en bra relation i första hand.
Är du intresserad av att vara med på en kurs på temat så maila stallansvarig@ladanibacka.se, det kommer säkert dyka upp tillfällen framöver!
Samarbete med veterinär
Vi har haft tur när vi fick vår besättningsveterinär, Elle Karlsson på Distriktsveterinärerna. Hon är den som kommer på de rutinmässiga och planerade besöken hos oss och som hjälper oss med planering och smittskyddsplan.
Elle har varit 100% stöttande i vårt arbete med frivilliga procedurer. Dels har hon deltagit i en kurs vi hade på temat och dels lyssnar hon alltid och följer våra (ibland lite märkliga) instruktioner.
Tack vare Elles tålamod (och massor av hjälp från Anna Hjelmroth) lyckades vi få grisen Alma från att vara livrädd för veterinärer och sprutor till att frivilligt stå still och låta sig vaccineras.
Här på bilden undersöker Elle kossan Lotta medan Lotta sysselsätter sig med en god slicksten.